2010-03-18 ? 21:00:24

det börjar med ilska och slutar med varmt hjärta.

Idag hade jag tjejerna från klockan 17. Vi började mysigt med lek och äppelätande men det spårade ganska snabbt då en viss fröken börjar balla ur redan 17.40 då hon gick in i  jag-är-supertrött-men-vägrar-erkänna-det-fasen. För er som inte är införstådda med denna fas så ska jag förklara att den går ut på att skrika så högt man kan samtidigt som man gråter för att tex. hunden sover på golvet och inte på bordet eller något annat superhemskt.
Detta ska självklart kombineras med Aj och Dumma dig när man för femtielfte gången påpekar att jag inte förstår vad hon vill när hon gråter. Slutfasen kommer när det pågått en stund, helst över en timme så att man verkligen retat gallfeber på både syster och barnflicka, med att man skriker/gråter så man spyr. För att sedan kasta sig, utmattad i armarna på sin barnflicka som bara vill ha tyst på skriket.
Just under denna fas som jag upplevde i över 2 timmar ikväll så ville jag bara ta på mig jackan och sätta mig på första bästa tåg till lappland. Var beredd på att ringa föräldrarna och säga upp mig, flytta till kloster eller något annat drastiskt. Självklart gjorde jag inte detta utan härdade ut, torkade upp spyan, tog med barnet till soffan, satte på rapunzel och lät barnen ligga på varsin arm.
Efter en stund hade jag 2 nöjda barn som låg i pyjamas med tänderna borstade i sina respektive sängar. Skönt tänkte jag, egentid !
Yeah, sure, yngsta fröken var ju BARA uppe 10 gånger innan hon låg kvar i sängen, jag var nära på att kasta ut mig själv genom fönstret när jag helt plötsligt insåg att de båda låg och sov. Jag gick in och pussade deras pannor för att sedan gå ut och gråta en stund. Hur kunde jag vara så arg på två så söta och goa barn ?!
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: