.

För en gångs skull har jag lyssnat på mitt hjärta. Jag har sagt ifrån när mitt hjärta talat om för mig att något är fel, det har stannat upp mig och tvingat mig till att tänka. Jag har för en gångs skull inte rusat in i något och det känns helt underbart. Jag har inget fast jobb, ingen aning om min framtid, men jag lever och är lycklig.
Jag kan inte förstå hur snabbt det har gått, hur snabbt det har tagit mig från total misär till denna inre frid. Jag lever, för första gången på riktigt. Vad som händer i framtiden, det kan jag inte veta nu, men jag tar det som det kommer.

Idag har jag sökt in till 16 olika skolor, kommer jag in så är det meningen att jag ska plugga, kommer jag inte in så kommer framtiden tids nog visa mig vad jag ska göra.
Just nu är det Uffe, kaffe och kakor som underhåller mig. Vad som underhåller mig imorgon, det har jag ingen aning om.