2012-03-28 ? 15:25:33
there is no time for us
Jag minns det som igår, den unkna luften, dagsljuset som sökte sig in igenom springorna i persiennen, ljudet av våra andetag och surrandet av fläkten som ivrigt försökte kyla vår tillvaro. Dina ögon, du var så långt borta, dina vackra ögon som inte längre tillhörde dig utan den du nu hade blivit. Vi försökte lära känna varandra på nytt, trevande försök att få kontakt, men du var sen länge borta och jag var bara en i mängden som inte passade in i ditt nya jag, som liksom tog hål på din bubbla. Den bubbla du själv skapat precis så som du ville ha den.
Vi låg där länge och bara andades, för varje andetag vi tog så gled vi längre och längre ifrån varandra tills vi blivit som främlingar. Där och då fanns det bara en enda sak som gjorde att du inte bara gav dig iväg och det var det som var starkare än allt, det som tagit över ditt liv så fullständigt att du inte längre hade plats för någon annan. Det var det som gjorde att det kliade under huden av begär, det som kunde göra dig alldeles svart i ögonen av raseri, det som kunde få din blick alldeles tom och det som gjorde dina ögon fyllda av tårar när du än en gång insett att du förlorat en bit av det som egentligen betydde något.
För varje andetag du tog förlorade jag en bit av dig.
Vi låg där länge och bara andades, för varje andetag vi tog så gled vi längre och längre ifrån varandra tills vi blivit som främlingar. Där och då fanns det bara en enda sak som gjorde att du inte bara gav dig iväg och det var det som var starkare än allt, det som tagit över ditt liv så fullständigt att du inte längre hade plats för någon annan. Det var det som gjorde att det kliade under huden av begär, det som kunde göra dig alldeles svart i ögonen av raseri, det som kunde få din blick alldeles tom och det som gjorde dina ögon fyllda av tårar när du än en gång insett att du förlorat en bit av det som egentligen betydde något.
För varje andetag du tog förlorade jag en bit av dig.
Kommentarer
