.

Idag har vi måndag igen, har insett att jag börjar bli gammal då jag fortfarande inte har återhämtat mig från i lördags. Var som en zombie klockan 7 i morse när jag hade 2 superpigga tjejer som hoppade i sängen och skrek barnprogram. Det var bara att bita i det sura äpplet, klä på sig och gå upp. Fick som vanligt medverka i leken : mamma, pappa och barn. Jag är enligt barnen den ständiga pappan i leken, vilket ger mig en stund att bara ligga och slappa och låtsasläsa bok medans de far runt. Efter en stunds lekande och stojjande så var det dags att äta frukost, det är tydligen det enda målet på dagen då yngsta fröken behagar sitta stilla på stolen tills iallafall halva mackan är klar för att sedan springa runt och göra "nödvändiga saker" som tex. prinsessdansa, sjunga abba eller bara springa ett varv i huset.
Idag hade jag varken tid eller ork att vara konsekvent så jag lät henne hållas med vetskapen om att iallafall en halv macka låg och simmade i magen.
Efter frukost var det bara att klä på sig, borsta bort karius & baktus och sedan ta på ytterkläderna för att gå till dagis. Det lät ganska enkelt i mina öron, jag började plocka fram deras ytterkläder och lägga dem i högar så de lite snabbt och enkelt skulle kunna ta på sig dem så vi kunde gå mot dagis i tid. Detta tyckte inte J, inom 5 sekunder hade det lugna och fridfulla hemmet förvandlats till något taget ut sos- familj. Pedagogisk som jag är så försökte jag förklara för henne att termobyxerna aldrig har hoppat på av sig själva utan att man måste ta på dem, men det var fel på allt. Vantarna var för varma, byxorna satt för hårt, fel mössa, för varm, ja allt var fel. Tillslut tog mitt tålamod slut och jag slutade lyssna och slutade försöka och ignorerade henne, okej, det lät bra, men det var inte så jag gjorde utan jag höjde rösten och sen var det som att x2000 hade flyttat in i hennes kropp. I rekordfart var hon påklädd, satt i vagnen och log.
På grund av bristen av morgonkaffe denna morgon så blev färden till dagis smått kaotisk med två barn i en supertung tvillingvagn, en filt som hela tiden fastnade under hjulet och en hund som tappat öronen. Behöver jag säga att jag var lättad när jag lämnat barnen på dagis och kommit hem och under färden hem fått ett leende av en gammal gubbe som sa : Ni är bra ni dagens ungdom !