.

Hold me now, I'm six feet from the edge and I'm thinkin' : maybe six feet ain't so far down.

Att mötas i en dimma, att älska i mörkret, skrika tills luften är slut, dricka så mycket att man inte längre bryr sig, dansa som att ingen tittar på, höra en röst som fyller huvudet och hjärtat på samma gång, känna doften av svett och parfym, skratta tills gråten kommer, stänga av känslorna, somna i en famn som är mjuk av kärlek.

Satte mig ner och kollade igenom mina inlägg från förra året vid den här tiden. Fan va duktig jag var, jag uppdaterade bloggen ofta, lagade riktig mat, var ute och sprang dagligen och jobbade som en tok. Skillnaden på nutid och dåtid är ju att jag då befann mig i mitt älskade Stockholm, älskade livet och trivdes som fisken i vattnet. Just nu är jag en deprimerad, sur kärring som bor hemma hos mamma och pappa, önskar att hon kunde få magsjuka och få vara hemma från jobbet i några dagar extra, spritfet och har lika bra självdiciplin som en hamster på speed.
Förstår inte hur jag lyckades hamna här liksom, det kanske är dags att ta tag i allt, skaffa ett jobb en bit härifrån, flytta och starta livet pånytt ? Det kanske är bäst att ha sina älskade på avstånd så man lär sig, uppskatta och sakna ?
Detta saknar jag:


I , J & Molly <3


Mina & Hannahs sjuka påhitt.



Emma <3


Alla sjuka utekvällar !