.

jag packade min handväska som jag bara gör i stockholm dvs la ner ipod, bok, sl-kort och almanacka (givetvis la jag ner mobil, nycklar och plånbok, men det är ju en självklarhet) och begav mig stressad mot bussen. När jag kommer fram åker bussen ifrån mig och jag går till nästa hållplats för att se om det går någon annan buss inom någon minut. Det gör det såklart inte, så jag får vänta i 12 minuter, lyxproblem, jag vet.
45 minuter senare är jag framme och redo för 4 timmars möte. Det blev timmar av information, diskussion, kunskap och intressanta jämföranden av barnuppfostran. Jag börjar märka att jag blivit äldre och mognare när jag sitter där, jag liksom njuter av att höra att andra har en annan åsikt än vad jag har, att mitt sätt inte alltid är det enda rätta och att det finns andra metoder att testa.
Efter att ha fått alla rätt på certifieringsprovet så får jag ett diplom och får bege mig hemmåt igen. Min mage värker av hunger och jag har en apati som jag bara får av ren och skär sockerbrist. Jag tar pendeln in till centralen och köper mig lite choklad på pressbyrån innan jag sätter mig på tunnelbanan hem. Och det är då jag kommer på det, jag är kär i Stockholm, jag kan ingen annat än att älska denna stad.