.

Jag är konflikträdd (såvida det inte handlar om att ta en konflikt med en familjemedlem), så är det bara. Jag är så jävla dålig på att argumentera och är så rädd att såra någon annan, eller rentav förlora den, att jag låter folk köra över mig som en skock elefanter. Jga har gjort detta sålänge jag kan minnas, om det så har varit kompisar som behandlat mig som skit så har jag alltid stått där med öppna armar och tagit skiten. Jag har tagit den så jävla personligt att jag tillslut lät den trycka ner mig tills jag blev någon annan, någon bättre, som passade in i måtten.

Jag vet att har man ett jobb så måste man visa framfötterna, vara glad och trevlig och ibörjan kanske jobba röven av sig. Jag kunde som vanligt inte göra det som alla andra utan blev en liten mini blondinbella som gjorde allt man skulle + 200% mer. Därför blev jag en dag utbränd. Jag gick in i väggen.

Allt det där fejjandet, knixandet, trixandet hade gjort mig knäpp. Jag kunde inte sova, inte äta och basala saker såsom att duscha kändes som att försöka bergsklättra. Jag var slut, ändå kunde jag inte sluta, jag fortsatte med detta tills den dag jag blev sjukskriven och fick hämtas ner till småland.

Men nu, nu är jag trött på det, jag lärde mig så otoligt mycket av detta att jag nuförtiden (för min egen skull) inte gör ett skit mer än vad jag ska. Jag har lärt mig att söga ifrån till vänner och jag har lärt mig att lyssna på mig själv.